Gårdagen bjöd på två tacklingar att snacka om. Den ena delades ut av Södertäljes Robert Carlsson på Timrås Martin Sonneberg. Den andra av Philadelphias Jeff Carter på New Jerseys Anssi Salmela.
Carters tackling ser inte ut att vara så illa menad men tar illa. Som försvarare är det ju hans jobb att gå på kropp och ta bort spelaren framför mål. Han går in med axeln och träffar som det ser ut av bilderna Salmelas axel först men smällen tar sedan också på huvudet. Jämfört med andra tacklingar där spelaren siktar mot huvudet eller använder armbågen känns denna inte lika illa eftersom det åtminstone inte är uppenbart att han tacklar för att skada. Å andra sidan hade han kunnat visa lite mer respekt och böja sig ner lite mer och hålla igen lite och en tackling som träffar huvudet är ju alltid onödig även om den är oavsiktlig.
Robert Carlsson tackling är som jag ser det värre. Sonneberg står stilla och har blicken riktad ner mot pucken. Carlsson hade egentligen bara behövt back in i situatoinen och fått sin kropp mellan Sonnenberg och pucken för att vinna den närkampen. Istället sätter han axeln rakt på hakan. Carlsson får säga vad han vill men på en stillastående spelare kan han, till skillnad från Carter, styra exakt var tacklingen skall träffa. I Aftonbladet säger Carlsson att han inte hade speciellt hög fart och att det inte var någon armbåge uppe vilket han har rätt i, men har tacklade mot huvudet vilket minimum borde ha gett honom 2 plus 10 minuter och kanske 5 + Game Misconduct. Därför skall han nog vara glad att det bara blev en tvåa även om rubriceringen armbågstackling var fel. Man undrar ju hur Carlsson tänker när han klagar på domaren utan att reflektera över att han själv kan ha gjort något fel.

